Elisabet Nadeau

Användning av tillsatsmedel vid ensilering har potential att förbättra gårdens lönsamhet och minska klimatavtrycket genom en förbättrad ensilagejäsning, minskade TS-förluster och minskad aerob försämring av ensilaget under utfodring. I denna studie räknade vi ut klimatavtryck och foderkostnaden med data från sex studier där ensileringsegenskaper studerats med och utan olika tillsatsmedel. Både totala klimatavtrycket och foderkostnaden för ensilage som producerats med syrapreparat var lägre än ensilage som producerats utan tillsatsmedel. Ensilage som producerats med bakteriepreparat eller saltpreparat hade ungefär samma klimatavtryck och foderkostnad som ensilage som producerats utan tillsatsmedel.

Intresset för bioraffinering av gräs/klöver har ökat. Om ensilage används kan en sådan anläggning köras året runt, vilket bör förbättra lönsamheten. En annan sak som kan förbättra lönsamheten är om användningsområden för presskakan kan hittas. I denna studie undersökte vi effekten av att ersätta ensilage med presskaka i en foderstat för unga stutar. Ensilage, presskaka eller en blandning av ensilage och presskaka utfodrades i fri tillgång till holsteinstutar som vägde mellan 100 och 350 kg. Upp till 250 kg levande vikt utfodrades de med två kg kraftfoder per djur och dag. De stutar som utfodrades med en blandning av ensilage och presskaka växte lika bra som de som utfodrades med ensilage som enda grovfoder. De stutar som utfodrades med presskaka växte signifikant sämre, särskilt under den period när inget kraftfoder utfodrades. Ättiden ökade med hur stor andel presskaka som utfodrades. Det går att ersätta 50 % av ensilaget med presskaka till unga stutar utan att tillväxten sjunker. Möjligheten att använda presskaka till äldre stutar borde vara ännu högre beroende på deras låga behov av protein.

Beroendet av importerad soja och behovet av mer varierande växtföljder i slättlandskapet har gjort att intresset för bioraffinering ökat. Om ensilage bioraffineras skulle bioraffineringsanläggningen kunna köras året om och det skulle förbättra ekonomin för en sådan anläggning. Syftet med denna studie var att kartlägga nivåer och variationen i näring med fokus på protein och enskilda aminosyror primärt i pressjuice. Ensilage från fyra olika silos bioraffinerades och utbytesberäkningar gjordes. Aminosyra innehållet i ensilage, presskaka och pressjuice analyserades. Av råproteinet hamnade 10–35 % i pressjuicen och 17–50 % av askan. Ensilagets torrsubstanshalt hade stor betydelse för utbytet. Torrt ensilage gav lågt utbyte. Innehållet av den för grisar viktiga aminosyran lysin i pressjuicen var mellan 4,9 och 6,2 % av råproteinet. Halterna av de för fjäderfä viktiga aminosyrorna cystein och metionin var låga eller ej mätbara. Innehållet av övriga aminosyror redovisas i rapporten. Variationen i proteinkvalitet mellan de olika silorna och resultat från andra studier var stor. Analys av aminosyror och annat innehåll i pressjuicen är nödvändigt för att kunna erbjuda djuren balanserade foderstater.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka ligninkomponenter som påverkar fibersmältbarheten hos gräs. Fibersmältbarhet analyserades som neutral detergent fiber digestibility med near infrared spektroskopi på förstaskörd av gräs av arterna ängssvingel (Festuca pratensis), rörsvingel (Festuca arundinacea), engelskt rajgräs (Lolium perenne L.), hundäxing (Dactylis glomerata) och timotej (Phleum pratense L. Totalt skördades 14 olika sorter vid två utvecklingsstadier och under två år. Ligninkomponenterna guaiacyl, syringyl och p-hydroxyfenyl analyserades med pyrolysgaskromografi/masspektroskopi. Lignin analyserades också som acetylbromidlösligt lignin (ABSL) och med nära-infraröd spektroskopi. Hydroxykanelsyrorma kumarsyra och ferulinsyra analyserades med pyrolys gaskromografi/masspektroskopi efter att tetrametylammoniumhydroxid tillsatts. Syringyl var den ligninkomponent som hade starkast korrelation med fibersmältbarheten. Korrelationen var negativ och starkare ju längre tid som fibersmältbarheten mättes. Innehållet av hydroxykanelsyror var negativt korrelerat med fibersmältbarheten, när den mättes under kort tid (30 timmar). Fibersmältbarheten påverkades inte av innehållet av hydroxykanelsyror när den mättes under längre tid (120 respektive 240 timmar).

På Lantmännens försöksgård Viken utfodrades 48 mjölkkor fyra olika foderstater där grovfodret bestod antingen av hundäxing (Dactylis glomerata) av sorten Swante, ängssvingel (Festuca pratensis) av sorten Tored eller timotej (Phleum pratense L.) av sorterna Ragnar eller Switch. Inga skillnader i mjölkavkastning, eller mjölkens sammansättning kunde konstateras, men det var brister i foderregistreringen som gör att inga säkra slutsatser kan dras av försöket. Försöket bidrar ändå med kunskap genom att ett stort antal analyser utförts som kan vara en referens till andra studier. Särskilt är analyserna av ligninkomponenter och hydroxykanelsyror ovanliga och ger värdefull kunskap. Ett intressant resultat är att sammansättningen av de lättlösliga kolhydraterna skiljer sig mellan timotej och de andra gräsen. Förhållandet mellan glukos och fruktos är ungefär 50/50 medan det var betydligt högre andel fruktos i hundäxing och ängssvingel.

På Svalöv skördades förstaskörd av 5 gräsarter av sammanlagt 19 olika sorter vid 3 skördetidpunkter 2019 och 5 arter, 14 sorter vid 2 skördetidpunkter 2020. Arterna var ängssvingel (Festuca pratensis), rörsvingel (Lolium arundinacea), engelskt rajgräs (Lolium perenne L.), hundäxing (Dactylis glomerata) och timotej (Phleum praense L.) Gräsen skördades vid begynnande axgång och 10 dagar senare och under 2019 även två dagar innan beräknad begynnande axgång. Gräsen analyserades för olika foderkvalitetsparametrar. Effekt av år, skördetidpunkt och art har studerats. År och skördetidpunkt hade betydelse för de flesta parametrarna. Det fanns ett stort antal artskillnader, men få sortskillnader förutom för tidighet. Timotej innehöll mindre protein, mer lignin och hade lägre smältbarhet, men skördades sist av gräsen. Halterna av lysin och metionin var signifikant lägre i engelskt rajgräs. Engelskt rajgräs hade en annan kolhydratprofil, med lägre halt av kolhydrater som innehåller fiber, och högre halter av kolhydrater som inte gör det. Speciellt var innehållet av fruktan högt i engelskt rajgräs. Engelskt rajgräs hade det högsta energivärdet. Halten av linolsyra varierade mycket mellan arterna. Det var högt hos timotej och lågt hos ängssvingel och rörsvingel. Det var stora skillnader i mineralinnehåll hos de olika gräsen. Rörsvingel hade högre halt hydroxykanelsyror än övriga gräs, beroende på att halten kumarsyra var hög.

Många fodergrödor ensileras och i de flesta fall används plast. Det kan vara runt rundbalar eller som täckning i plansilo. Plasten i sig är en belastning på klimatet, men det är också de förluster som sker under fermenteringen. Syftet med denna studie var att studera effekten av olika typer av sträckfilm, antal lager sträckfilm och mantelfilm i stället för nät på rundbalens densitet och täthet samt ensilagets fermenteringskvalitet, lagringsstabilitet, klimatavtryck och kostnader samt att studera effekten av olika typer av plansilofilm med och utan underlagsfilm på samma parametrar. Studien utfördes på försöksgården Viken under år 2020 och år 2021. Tre olika plastfilmer, 4,6 eller 8 lager och mantelfilm kontra nät studerades på totalt 132 rundbalar med skuren grönmassa som ensilerades. Fem olika kombinationer av täckplast studerades utifrån förhållanden som skulle efterlikna förhållandena i en plansilo med hackad grönmassa som ensilerades. Emissionsförlusterna vid ensileringen hade betydligt större påverkan på klimatavtrycket än vilken plastsom användes eller hur många lager plast som lades runt balen. Sammanfattningsvis visar dessa och tidigare studier på att mantelfilm, tjock sträckfilm och fler lager är positivt för ensilagets fermenteringskvalitet och ger därmed lägre klimatpåverkan. Det verkar inte vara någon nackdel att använda sträckfilm eller täckplast som innehåller återvunnen råvara.

The addition of exogenous fibrolytic enzymes (EFEs) and length of storage can affect the quality of maize silage. Therefore, the objective of this study was to evaluate the fermentative profile and the nutritive value of maize silage treated with different doses of EFEs ensiled for 30, 60, or 90 days. The study was designed as completely randomized in a split-plot arrangement of treatments, where four doses of EFEs were assigned to the main plot and three lengths of storage to the sub-plot, with four replicates per treatment. Treatments were: Control, E100 (EFEs at 100 g/ton dry matter (DM)), E150 (EFEs at 150 g/ton DM) and E200 (EFEs at 200 g/ton DM). The EFE treatment did not increase the digestibility of nutrients but increased the acetic acid concentration (1.87 vs. 1.18% DM), while decreasing the content of ethanol (0.02 vs. 0.08% DM), ethyl lactate (7.50 vs. 15.9 mg/DM) and ethyl acetate (5.58 vs. 10.6 mg/DM). Prolonged storage increased DM losses (7.05 vs. 2.32%) and acetic acid content (2.19 vs. 1.03% DM), but decreased ethanol concentration (0.02 vs. 0.09% DM). In conclusion, the addition of EFEs in maize silages did not affect nutrient digestibility and DM losses during fermentation, but it slightly decreased the concentrations of ethanol and esters and increased the acetic acid content. Although statistically significant, such differences may not be relevant biologically, due to the relatively low concentrations of ethanol and esters in all treatments.