Mara Westling Allodi

The chapter provides an overview of school legislation, regulations, and policy guidelines concerning the education of students with high abilities and gifted students within the Swedish educational context. It includes a historical review of earlier standpoints and perspectives on these matters. The chapter describes specific provisions and approaches to identification, as well as current practices in teacher education and ongoing professional learning. Recent initiatives and emerging networks have contributed to the development of research efforts in this field, with the potential to inform future education policy and teaching practices. The chapter also examines current challenges and cultural aspects that may have contributed to the historical lack of interest for students with high abilities and giftedness in Sweden and concludes by suggesting possible ways forward, such as avoiding myths and negative stereotypes, as well as conducting rigorous empirical research.

Relationerna och det som händer socioemotionellt i klassrummet kan stödja eller hindra elevernas utveckling och lärande. Ett positivt och stödjande klassrumsklimat gynnar alla elever, men kan vara av särskilt värde för elever i behov av stöd. En intervention med inspiration från teorier om motivation och socioemotionell utveckling och lärande har testats. Möjligheten att förbättra klassrumsklimat och elevers resultat undersöktes genom observationer och återkoppling till lärarna om styrkor och utvecklingsområden. Denna modell skulle kunna användas av specialpedagoger för att stödja lärare att genomföra förbättringar av klassrumsklimatet och främja elevernas resultat. Kapitlet beskriver interventionen och lärarnas uppfattningar av att delta. Samtidigt som instrumenten och interventionen presenteras med positiva resultat, diskuteras även deras begränsningar och studiens potentiella bidrag till det specialpedagogiska fältet.

Högläsning med mer dialog är baserad på språkutvecklande principer som skapar engagemang och delaktighet från barnen under läsningen. Denna evidensbaserade högläsningsmetod ger barn möjlighet att utveckla sitt språk både genom att möta ett rikt språk och själva få tillfälle att öva sina muntliga förmågor. Eftersom stärkt språk inom barngruppen gynnar alla barn kan bokläsningen ses som en pedagogisk insats som vänder sig till alla barn. Högläsning med mer dialog har testats i flera studier och har visat goda resultat för att utveckla barnens ordförråd och ordförståelse. Därmed är högläsning särskilt lämplig för barn som ska lära sig majoritetsspråket, dvs. språket som talas i förskola och skola. I det här kapitlet presenteras hur Högläsning med mer dialog introducerades i svensk förskola och delar av resultaten.

Tidiga insatser och interventioner av olika slag för barn i behov av stöd är ett område som sammankopplar evidens från forskning, behov som uppmärksammas i samhälleliga analyser och tillämpningar i praktiken. Denna typ av forskning svarar på behov i samhället och främjar barnens utveckling, delaktighet och lärande i olika miljöer: familjen, förskola, skola och anpassad skola. Kapitlet visar vilka teoretiska grunder och motiv som finns för dessa insatser som syftar till positiva förändringar, och ger exempel på hur de valideras empiriskt. Kapitlet går igenom möjliga fallgropar och invändningar som kan hindra tidiga insatser, samt hur de kan hanteras.

Aim: To determine whether a strength‐based home‐visiting program enhances parent–child interaction during the first year at home for children born extremely preterm (gestational age < 28).Methods: A randomised controlled trial of 130 infants born extremely preterm 2018–2021 in Stockholm, allocated to either the Stockholm preterm interaction‐based intervention (SPIBI) (n = 66) or an extended follow‐up program (n = 64). The intervention group received ten home visits during the first year by a trained interventionist following SPIBI guidelines: an interaction‐based intervention supporting sensitive parental responses to infants' signals. The primary outcome of emotional availability was assessed at 12 months corrected age (CA) using the emotional availability scales (EAS).Results: At 1‐year CA, data were collected from 115/130 (89%) of the included children. There were no significant group differences in emotional availability at 12 months CA. A secondary analysis showed an effect modifier in families with mothers self‐rated as depressed at discharge, with the outcome favouring intervention in the EAS dimension of child involvement.Conclusion: The SPIBI had no significant main effect on emotional availability at 12 months CA. Children of self‐reported depressed mothers displayed superior involvement behaviour in the intervention group, prompting further research on risk groups and potential modifications of post‐discharge interventions.