EMElin Myrenås

Elin Myrenås

*This is an algorithmically generated author record based on publicly available information.

Current Organizations / Institutes

The organizations/institutes from the scholar's latest article

Previous Organizations / Institutes

The organizations / institutes from the scholar's other articles in the past ten years


Elin Myrenås has a total of 14 co-authors. Here are the top co-authors by number of shared publications:


Latest Publications

  • Open Access

    High retention rate of Carlin tags and no effects on growth and condition of PIT tagging - a long-term field study on European eel

    by Elin Myrenås, Joacim Näslund, Philip Jacobson, Birgitta Jacobson, John Persson, Håkan Wickström, Jennie Strömquist, Josefin Sundin

    Different types of tags and markers are commonly used for various fish monitoring and tracking purposes. Effects of tags and markers on fish and the retention rates can affect the interpretation of mark-recapture data on both the individual (e.g. growth and body condition) and population level (e.g. survival and production estimates), making studies of this issue important. In this study, we examined tag retention of Carlin tags and potential effects on growth and body condition of Passive Integrated Transponder (PIT)-tags on the European eel ( Anguilla anguilla ). We used data from several long-term tagging projects conducted in a natural Swedish lake, combining outlet trap monitoring with catch data from a commercial fisher. The longest of these studies spanned over 27 years, covering the majority of the eel's resident life stage. We found that the retention rate of Carlin tags was 92%, with 64% of the Carlin-tagged silver eels being recaptured. The recapture rate of PIT-tagged eels released as juveniles in the lake was 12%. This recapture rate indicates little or no effect on survival when compared to other studies of both tagged and untagged eels. No major impact of PIT-tags on growth and condition in eels was found. We conclude that both Carlin and PIT-tags are suitable methods for tagging European eel, each with strengths in its respective area of use.

  • Open Access

    Navigating the salinity gradient: Individual variation in habitat use and migration of European eel revealed by otolith microchemistry

    by Philip Jacobson, Lisa Spotowitz, Yvette Heimbrand, Elin Myrenas, Rob van Gemert, Josefin Sundin

    Knowledge regarding variation in habitat use among individuals is crucial for understanding population dynamics and for management and conservation measures. This is especially important for diadromous fishes that shift between habitats, being affected by external pressures and environmental change in different habitats over ontogeny. Herer, we assessed individual variation in habitat use of European eel along a salinity gradient, ranging from fully marine to freshwater in northern Europe, using otolith microchemistry data from >3600 eel together with established time-series segmentation and clustering methods. We show that eel display high degree of individual variation in habitat use. Assigned life-histories included coastal resident, freshwater resident, and coastal and freshwater habitat shifting individuals. Coastal resident eels were observed in a large range of salinities. Given the widespread occurrence of migration barriers in freshwater, it is unknown whether the coastal resident eel preferred that habitat, or if it was the only available habitat for them. Our findings nonetheless highlight the need to include coastal habitats when assessing population development and silver eel production of the critically endangered European eel.

  • Open Access

    Stress hos europeisk ål under sumpning och transport : effekter av fångst och transport, en uppdatering

    by Josefin Sundin, Birgitta Jacobson, Rob van Gemert, John Persson, Elin Myrenås, Philip Jacobson

    Fångst och transport används för att transportera fisk förbi hinder som blockerar dess vandringsväg. Den europeiska ålen, Anguilla anguilla, är en art där fångst och transport används som en bevarandeåtgärd. Fångst och transport av ål utförs genom att samla in vuxen ål, så kallad blankål, i sjöar och andra vattendrag, transportera dem förbi vattenkraftverk och dammar, och släppa ut dem i havet eller nedströms vandringshinder. Förhoppningen med denna åtgärd är att öka mängden blankål som kan fullborda sin vandring till Sargassohavet där de reproducerar sig. Under fångst och transport hanteras ålen i flera steg. Först fångas de med ett fiskeredskap eller samlas in med utvandringsfällor, därefter sumpas de en tid (i vissa fall sker transporten direkt efter insamling), för att sedan transporteras till platsen där de släpps ut. Dessa hanteringsmoment innebär en påverkan på ålen som kan leda till direkt dödlighet. Hanteringen kan även öka stress och orsaka skador på ålen, vilket i sin tur kan leda till förhöjd dödlighet senare. I den här studien har vi mätt hjärtrytm på ål med kirurgiskt implanterade elektroniska loggar, så kallade biologgers. Hjärtrytmen är en indikator på stress under sumpning och transport. Studien startade under 2023, men på grund av ovanligt kalla vattentemperaturer under de märkningsförsök som utfördes under sommaren 2023 samlades inget data in för normalt höga sommartemperaturer. I denna rapport redovisas resultat för kompletterande försök utförda under mer representativa temperaturer sommaren 2024. Vi har också analyserat ålder från hörselstenar (otoliter) från ål som ingick i försöket 2023 för att undersöka om ålarnas ålder skiljde sig åt mellan olika lokaler. En skillnad i ålder skulle kunna påverka hjärtfrekvensen och är därför viktig att ta reda på. Ingen ål dog under märkning eller den hantering som skedde i fångst- och transport-processen. Ålens hjärtfrekvens under fångst och transport ökade tydligt med ökande vattentemperatur. Detta var förväntat baserat på tidigare forskning och resultaten från försöken som utfördes under 2023. För att kontrollera för effekten av vattentemperatur på hjärtfrekvens undersöktes skillnaden mellan observerad (uppmätt hjärtfrekvens från denna studie) och predikterad hjärtfrekvens (baserat på tidigare utförda kontrollförsök). Vi fann att skillnaden mellan observerad och predikterad hjärtfrekvens var störst direkt efter märkningen, och att det även fanns en skillnad under transport, men inte under sumpning. Resultaten tyder på ökad hjärtfrekvens, och därmed ökad stress, direkt efter märkning och under transport, och det följer i stort sett resultaten från försöken utförda vid Vänern 2023, med skillnaden att differensen mellan observerad och predikterad hjärtfrekvens var högre under detta försök. Åldersanalysen av otoliter från ål som ingick i försöket 2023 visade att ålen i genomsnitt var 20 år gammal, och att det inte var någon skillnad i ålder mellan de undersökta lokalerna. Vår slutsats är att hjärtfrekvensnivåerna under fångst och transport inte var så höga att de orsakade någon direkt dödlighet vid de vattentemperaturer som uppmättes under de märkningsförsök som utförts under 2023 och 2024 (8–22°C). Vid höga vattentemperaturer var skillnaden mellan observerad och predikterad hjärtfrekvens generellt större, framför allt under transport. Sammantaget tyder resultaten på att fångst och transport som sker vid vattentemperaturer lägre än ~16°C under sumpning och ~19°C under transport inte leder till ökad mortalitet. Däremot tyder resultaten på ökad stress under transport då sumpningstemperaturen varit ~16°C jämfört med ~13°C.

  • Open Access

    Europeiska ålens habitatval : utvärdering av ålyngelutsättningar på svenska västkusten

    by Elin Myrenås, Yvette Heimbrand, Philip Jacobson

    Den europeiska ålen (Anguilla anguilla) har tydlig plasticitet gällande habitatval under livsstadiet som gulål. Antingen stannar den i den marina eller bräckta miljön längs med kusten (kustvattenresident), migrerar upp i vattendrag och inlandsjöar (sötvattensresident), eller skiftar mellan dessa alternativ (habitatskiftare). Hur stor andel ål som endast lever vid kusten och hur viktiga dessa habitat är för populationen i sin helhet vet vi inte idag och dessa frågor är därför några av de viktigaste kunskapsluckorna att fylla för att hjälpa ålbeståndet att återhämta sig. Ålen är idag klassad som akut hotad och som en av flera förvaltningsåtgärder transporterar man ål från södra delarna av Europa till svenska vatten. Huruvida denna åtgärd resulterar i en positiv nettoeffekt för arten är i dagsläget oklart. Att jämföra habitatval mellan naturligt rekryterade ålar och ålar som kommer från utsättningar är därför viktigt för att dels öka vår kunskap om ålens komplexa livshistoria men även för att ge värdefull information utifrån ett förvaltningsperspektiv. Otoliter är benstrukturer i benfiskars hörsel- och balansorgan som kontinuerligt lagrar in spårämnen som reflekterar fiskens livsmiljö. Analys av den kemiska sammansättningen i otoliterna ger bland annat svar på om ålarna har vandrat mellan olika habitat. I den här studien analyserades den kemiska sammansättningen i otoliter från 171 ålhonor från ett område på svenska västkusten, varav 100 otoliter var från naturligt hitvandrande rekryter medan resterande 71 var från ål av utsatt härkomst. Resultaten tyder på att majoriteten av ålarna har varit kustvattenresidenta då endast en ål har tydligt vandrat upp i ett sötvatten en kort period för att sedan återgå till kusten (habitatskiftare). Ingen tydlig skillnad mellan utsatta- och naturliga rekryters habitatval kunde konstateras och med stor sannolikhet har ålarna med ett utsatt ursprung blivit utsatta i kustvatten. Tidigare studier har inte heller kunnat konstatera några skillnader i kondition mellan utsatta- och naturliga rekryter från detta område. Sammantaget tyder resultaten på att utsättningar i öppna kusthabitat kan vara ett effektivt förvaltningsalternativ. Huruvida resultaten blivit annorlunda om även ålar fångade i sötvatten hade inkluderats i studien återstår att undersöka. Även andra kunskapsluckor kring förflyttning av ål behöver besvaras för att avgöra om förvaltningsmetoden leder till att fler lekmogna ålar kan återvända till lekområdet i Sargassohavet.

  • Open Access

    Effects of the invasive swim bladder parasiteAnguillicola crassuson health and condition indicators in the European eel

    by Elin Myrenås, Joacim Näslund, John Persson, Josefin Sundin

    Parasites negatively affect biological processes within their hosts, which may alter for example health, growth, and reproductive ability. Non‐native invasive parasites, in particular, may have large effects on the endemic hosts, given that the hosts lack evolved specific defences against such parasites. The swim bladder nematodeAnguillicola crassus, an invasive parasite originating from Asia, is found in the European eel (Anguilla anguilla, L. 1758), since the 1980s. We investigated whetherA. crassusaffected several indicators related to health of the European eel (spleen‐ and liver size, body fat content and relative condition). Our results indicate that during the continental residency of the eels, infection byA. crassushad no major negative impacts on the investigated health indicators at the generally low infection intensities present in this study (median 2–3 visible parasites). Given that many of the adult eels were found to have swim bladder damage, concerns about their spawning migration through deeper oceanic environments can still be raised. To allow further investigations, we suggest that quantification of swim bladder damage should be implemented in eel‐monitoring programs. Compared to other parasite pressure parameters, swim bladder damage provides additional information about past infections and future problems.


  • Stress hos europeisk ål under sumpning och transport : effekter av fångst och transport

    by Josefin Sundin, Birgitta Jacobson, Rob van Gemert, John Persson, Elin Myrenås, Philip Jacobson


  • Utvärdering av ålyngelutsättningar – Svenska väst- och sydkustområden

    by Elin Myrenås

    Sverige har sedan 2009 tillämpat en ålförvaltningsplan där en av förvaltningsåtgärderna är stödutsättningar av glasålar i svenska vatten. Dessa ålar importeras från länder där det anses finnas ett överskott av ankommande glasål. Sedan ålförvaltningens början har alla utsatta ålar märkts med strontium och vi kan därför idag skilja på naturligt rekryterade ålar och stödutsatta ålar genom en strontiumanalys av deras otoliter. På väst- och sydkusten finns det två provfiskeprogram där ål har samlats in och strontiumanalyserats. Dessa program inbegriper fiske med ryssja vid en lokal utanför Stenungsund och med elfiske vid 24 olika lokaler vid grunda kustområden eller i mindre vattendrag (fallfälla och nettingfälla i ett fåtal fall). Av de totalt 1118 ålar som analyserats var 9 % av utsatt härkomst och de påvisades endast vid fyra lokaler. Dessa ligger alla i närheten av Orust och Tjörn där det har pågått utsättningar sedan 2010. Ålar som sattes ut de första åren efter att utsättningarna påbörjades i detta område har fångats kontinuerligt i provfisket sedan dess vilket kan vara ett tecken på att utsatta ålar stannar kvar i området de sätts ut i. Senare utsättningar har däremot inte påträffats i samma utsträckning. Det finns tidigare studier som visar att en hög densitet av ål i ett område kan leda till högre mortalitet. Det finns däremot inget som tyder på någon skillnad i kondition eller tillväxt mellan naturligt rekryterade och utsatta ålar bland de som analyserats i denna studie. Det finns därför inte några tecken idag på varför ål som satts ut senare inte fångas i provfisket eller varför andelen utsatt ål är låg jämfört med naturliga rekryter trots stora utsättningar i detta område. På majoriteten av de fiskade lokalerna har inga märkta ålar påträffats trots att hundratusentals ålar har satts ut i vattendrag som mynnar ut på den svenska väst- och sydkusten. En anledning kan vara att många av dessa utsättningar har skett i sjöar en bit inåt land och att dessa ålar inte har haft någon anledning att byta uppväxtmiljö och ännu inte har blivit gamla nog att söka sig ut mot havet för att leka.