ASAndreas Seiler

Andreas Seiler

*This is an algorithmically generated author record based on publicly available information.

Current Organizations / Institutes

The organizations/institutes from the scholar's latest article

Previous Organizations / Institutes

The organizations / institutes from the scholar's other articles in the past ten years


Andreas Seiler has a total of 42 co-authors. Here are the top co-authors by number of shared publications:


Latest Publications

  • Open Access

    Responses of wildlife to acoustic stimuli at railways – implications for wildlife warning systems

    by Dennis Ondari Akama, Anaïs Jacquemin, Sandra Kvelland, Mattias Olsson, Aina Winsvold, Svein Morten Eilertsen, Robin Støckert, Hannah Karuri, Justin Nyaga, Manisha Bhardwaj, et al.

    Wildlife–train collisions pose a persistent safety and conservation concern. Several mitigation strategies have been tested to reduce risk, and acoustic deterrents have proven successful in case studies. However, systematic evidence regarding the effectiveness of acoustic-based mitigation measures remains scarce. Between November 2021 and September 2024, we used motion-activated sound systems (MASS) at 25 sites along railways in Sweden and Norway to expose free-ranging wildlife to five acoustic stimulus categories (train horn, railway bell, predator growl, human voice, white noise) with silence as a control. From 561 video encounters of seven mammal species, we analysed response intensity and movement direction using Bayesian multilevel models with partial pooling across species and sites. All sounds raised flight probability above silence (0.06), from 0.75 for train horn to 0.95 for white noise. Train horn and railway bell were weakest (immediate flight 0.35 and 0.43); human voice and white noise were strongest (0.67 and 0.78) and white noise most probably ranked highest for immediate flight (posterior probability 0.93). Among animals with a recorded movement direction, active sounds reduced the predicted probability of movement towards the railway from 0.37 to 0.15 (about 60%) across all seven species, and also reduced movement towards the speaker (about 65%). Response intensity declined only weakly with cumulative exposure at a site, and this could not be separated from differences among sites. We conclude that acoustic signals reliably elicit flight and reduce movement towards the track, making acoustic warnings a promising measure to reduce collisions. Conventional railway signals are the weakest option; white noise and human voice were the most effective, and the choice between them may depend on practical considerations, such as whether the signal also warns people. Habituation under operational conditions, where sounds precede real trains, the effect on collision rates and the effect of horn playback at full operational level remain untested.

  • Open Access

    Passager för större däggdjur vid väg och järnväg : slutrapport för studier inom TRIEKOL III

    by Jan Olof Helldin, Manisha Bhardwaj, Marcus Elfström, Isak Holmberg, Emma Håkansson, Fabian Knufinke, Mattias Olsson, Amanda Raud Westberg, Andreas Seiler

    Denna rapport redovisar studier av faunapassagers effektivitet för större däggdjur, med fokus på betydelsen av dimensioner (bredd, höjd, längd), markbeläggning och vegetation, skärmning mot trafikbuller, och mänskliga störningar såsom friluftsliv och lokaltrafik i passagen. Studierna genomfördes inom forskningsprogrammet TRIEKOL under åren 2017-2024, vid ett 40-tal passager utspridda över Sverige, anlagda specifikt för vilt eller för annat ändamål men väl anpassade till vilt. Vi valde de vilda klövdjuren som fokusarter: älg, rådjur, dovhjort, vildsvin och kronhjort (den sistnämnda kom slutligen inte att ingå i analyserna på grund av få observationer). Därtill ingick friströvande ren i viss mån i studierna. Den huvudsakliga metoden för datainsamling var med automatiska kameror (s.k. åtelkameror) monterade i och kring passagerna, för att samla in bilder på besökande djur dygnet runt och vid alla årstider. För varje besök noterade vi art, antal individer, riktning, tidpunkt och datum, i några fall ålder, kön och beteenden, samt inte minst om djuren passerade eller ej. Det senare låg till grund för att beräkna ett effektivitetsindex (andelen av besöken som resulterade i att djuren passerade). För planskilda passager (över- eller underpassager) pekade resultaten på att längden är den av dimensionerna som är av störst betydelse, alltså hur långt djuren behöver gå från ena sidan infrastrukturen till den andra, eller för underpassager hur långt de måste gå under brotaket. För de kortaste passagerna (20 m mellan vägsidor eller 7 m under tak) var effektiviteten 70%, men den minskade successivt till 30% för de längsta (>60 m mellan vägsidor eller 20-40 m under tak). Även bredden hade betydelse, men resultaten var motstridiga; högre effektivitet i bredare passager i några av analyserna men inget samband i andra. Möjligen går det att identifiera ett gränsvärde på ca 20 m bredd för älg, över vilket ytterligare bredd inte leder till bättre effektivitet. Höjden i underpassager verkade sakna betydelse för effektiviteten. De här resultaten pekar delvis i en annan riktning än tidigare forskning. En positiv tolkning av resultaten är att även relativt smala och låga passager kan ha en funktion för större däggdjur, och att andra faktorer är mer avgörande. Resultaten pekade vidare på att djuren föredrar jämna underlag och öppen mark i passagerna, och att de även kan passera via vattendrag och mindre vägar som går genom passagerna. Mänskliga störningar ledde till sämre effektivitet, särskilt sådana störningar som skedde i gryningen; djuren dröjde då upp till 30 timmar längre med att använda passagerna. Men tack vare långa perioder utan mänskliga störningar i de studerade passagerna fanns ändå möjligheter för djur att passera. Vissa resultat pekade på att effektiviteten ökade med avståndet till närmaste alternativa passagemöjlighet. Studier av betydelsen av skärmning mot trafiken är ännu pågående och inga resultat kan presenteras nu. Studierna av passager i plan med viltvarningssystem pekade på att dessa är nästan lika effektiva som planskilda passager när det gäller att få djur att passera, men där finns fortfarande en risk för viltolyckor planpassagerna eftersom djuren där måste passera över vägbanan. Vi diskuterar studiernas begränsningar, och föreslår alternativa och kompletterande analyser. Sådana analyser skulle även kunna omfatta fördjupade studier av redan insamlade data. Resultaten från studierna kan utgöra underlag i samband med uppdateringar av Trafikverkets styrande dokument för lokalisering och utformning av faunapassager.

  • Open Access

    Connecting people to connect landscapes

    by Cristian-Remus Papp, Andreas Seiler, Radu Moț, Anders Sjölund, Elke Hahn, Lazaros E. Georgiadis, Charlotte Navarro, Julie de Bouville, Gavril Marius Berchi

  • Open Access

    Mainstreaming biodiversity into transport networks by connecting stakeholders across sectors

    by Cristian-Remus Papp, Andreas Seiler, Manisha Bhardwaj, Denis François, Ivo Dostál


  • Open Access

    Promoting ecological solutions for sustainable infrastructure

    by Anders Sjölund, Yannick Autret, Marita Boettcher, Julie de Bouville, Lazaros E. Georgiadis, Elke Hahn, Agnès Hallosserie, Adam Hofland, Jean-François Lesigne, Antonio Mira, et al.

    Nature Conservation is a peer-reviewed, open access, rapidly published online journal covering all aspects of nature conservation. The journal publishes papers across all disciplines interested in basic and applied conservation ecology and nature conservation in general at various spatial, temporal and evolutionary scales, from populations to ecosystems and from microorganisms and fungi to higher plants and animals. The journal focuses on ecological, evolutionary, economic, social and other consequences of biodiversity and ecosystem management and the mitigations of negative impacts on them. Nature Conservation also strongly encourages papers on ethical, social, socio-economic, legal and policy issues related to the management and use of biodiversity and ecosystems.


  • VILTVARNING: Test av nya tekniska åtgärder för att minska antalet viltpåkörningar på järnväg

    by Andreas Seiler, Aina Winsvold, Mattias Olsson, Svein Morten Eilertsen, Carolin Berndt

    Viltolyckorna på järnväg har ökat stadigt de senaste åren – inte bara i Sverige och Norge utan även internationellt. För att minska de ekologiska och socioekonomiska effekterna behövs bättre åtgärder och nya åtgärdsstrategier. Stängsel och faunapassager har vanligtvis god effekt men är dyra lösningar som kan motiveras endast längs särskilt olycksdrabbade sträckor. De behöver därför kompletteras med åtgärder som ger skydd längs huvuddelen av järnvägsnätet. Viltvarslingsprosjektets centrala mål er att bidra till att skapa säkrare väg- och järnvägstransporter i Norden med en infrastruktur som är väl integrerat i landskapet så att naturliga processer och viktiga ekologiska tjänster kan bibehållas. Projektet är en gränsöverskridande satsning inom insatsområde Innovativa Miljöer der svenske og norske forskningsmiljøer sammen med berörda myndigheter, tågbolag, teknologiutviklere, samt andra relevanta aktörer utvikler og tester nya tekniska lösningar. Forskningen har lagt et godt grunnlag for å kunne videreutvikle de tekniske løsningene og gjøre dem mest mulig relevante for formålet å drive vilt bort fra jernbanesporene når toget skal passere. Flest mulige skal ha tilgang til kunnskapen som genereres i prosjektet og dette muliggjør kommersiell utvikling av slike tekniske systemer. Videre har vi bidratt til internasjonal kunnskapsproduksjon og kunnskapsutveksling innenfor problematikken rundt dyrepåkjørsler. Dyrepåkjørsler både på veg og jernbane som involverer større pattedyr har økt betydelig i både Norge, Sverige og resten av Europa i løpet av de siste 40 år. Slike ulykker fører ofte til kostbare skader på kjøretøyet og at det påkjørte dyret påføres store skader eller dør. Ifølge det norske hjorteregisteret har nesten 64.000 større dyr blitt påkjørt på norske veier og jernbaner de siste fem årene. I underkant av 10 prosent av alle viltpåkjørsler skjer med tog. Mellan 4.000–6.000 påkörningar med vilda djur och ren har registrerats längs järnvägsnätet i Sverige per år under det senaste decenniet och trenden är ökande. Mörkertalet i statistiken är okänt men förväntas vara stort i både Norge och Sverige. Metoderna bygger på att med utvalda akustiska signaler skapa en kontrollerad flyktrespons hos djuren när tåg skall passera, och därmed avvärja djuren från infrastrukturen när olycksrisken är som störst. Metoden ska kunna tillämpas där fysiska åtgärder som t ex viltstängsel eller viltpassager inte är möjliga eller där de traditionella åtgärderna behöver kompletteras. Åtgärdskonceptet inkluderar både en stationär lösning vid järnväg med mycket trafik och hög hastighet, och som en mobil lösning för tågfordon längs med järnvägen med mindre trafik och lägre hastighet. Resultaten kommer även att kunna tillämpas i andra sammanhang, t ex för att säkra öppningar i viltstängsel längs väg och vid tunnelmynningar. Projektet utgör en plattform för gränsöverskridande forskning om viltvarning, och en grundförutsättning för att företag och myndigheter skall kunna tillämpa och utveckla metoder för att minska problematiken med viltpåkörning. Prosjektet inkluderer tre arbeidspakker: - AP1) Kontrollerade experiment med det stasjonære skremmesystemet «Motion Activated Scare System» (MASS) der vi undersøker dyrenes respons på olika skrämselsignaler på platser längs järnväg. I projektet har vi kunnat vidareutveckla både funktion och utformning av de tekniska enheterna som vi använder för att avvärja vilt från spåren. De stationära MASS-enheterna har använts vid totalt 29 platser längs järnväg. När MASS-enheterna spelade upp ljudet av en människoröst lämnade klövdjuren området där vi filmade i ca 88 % av fallen. Olika ljud från tåg och järnväg (Bell, Horn, Train) inducerar en något lägre flyktrespons, men trots allt avvärjs djuren i medeltal ca 65 % av tillfällena med dessa ljudtyper. Den vanligaste rörelseriktningen (ca 57 %) var att djuren rörde sig bort från järnvägen efter att de skrämts, medan en lägre andel (ca 22 %) rörde sig mot och över järnvägen. - AP2) Framtagning och test av mobil skrämselenhet «Driver Activated Scare System» (DASS) som er installert innenfor frontruten på ulike togsett og aktiveres av togførere når vedkommende ser dyr på/ved jernbanelinja. I pilotstudien använde vi DASS-enheter för att utforska hur klövvilt, särskilt rådjur (Capreolus capreolus) och älg (Alces alces) reagerar på mötande tåg. Interaktionerna analyserades både ur djurens perspektiv (deras beteende, hur de flydde från tåget etc.) och lokförarnas möjligheter att se djuren från tåghytten (detektionsavstånd). Siden mars 2022 har slike enheter vært i bruk langs Nordlands- og Rørosbanen i Norge. I juni ble DASS-enheter tatt i bruk langs Gjøvikbanen. I tillegg har togførere filmet Kinnekullebanan i Sverige siden slutten av april 2022. Totalt ble det filmet vilt i 192 tillfeller med DASS-enhetene....

  • Target Orientation for Ecologically Sound Road Management in Sweden

    by Andreas Seiler, Anders Sjölund

    Target orientation in road management allows consideration of non-monetary landscape values that have been largely ignored due to lack of assessment tools and insufficient knowledge. We discuss shortcomings in traditional road planning and describe the new Swedish target-oriented approach to integrate natural and socio-cultural assets in road management. The approach is based on tangible environmental targets and criteria that can be enforced. We emphasize the advantages of the new approach and conclude that target orientation helps to integrate environmental impact assessment into the planning and performance control system. It enhances landscape-ecological concern among planners and strengthens the dialogue between engineers and environmentalists. Target orientation requires an elaborate monitoring system that has roots in a profound ecological understanding. In order to monitor performance and to validate measures mitigating negative effects of landscape fragmentation, further methodological development and applied ecological research are necessary.