Eva Hydbring-Sandberg

Detta yttrande behandlar djurskydds- och djurvälfärdsaspekter vid avel av livsmedelsproducerande djur och häst. Uppdraget från Jordbruksverket avser en genomgång av gällande bilaga till Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2019:31) om avelsarbete, saknr L 115. För att ge en bakgrund till detta ges exempel på hur snabbt ny kunskap om genetiska defekter utvecklas samt hur avel även för multifaktoriella egenskaper kan påverka djurvälfärden. Avelsarbete kan ge långsiktiga och ackumulerade effekter på djurens egenskaper. Bredare avelsmål som inte enbart inkluderar produktions- och prestationsegenskaper, utan även inkluderar hälsa, funktionella egenskaper och beteende kan bidra till förbättrad djurvälfärd över tid. Dessutom kan ett ensidigt fokus på produktion eller prestation i vissa fall leda till ökad risk för sjukdom, funktionsnedsättningar och lidande. Detta är främst en risk då ogynnsamma genetiska samband finns mellan olika egenskaper. I de nordiska länderna finns en lång tradition av att använda breda avelsmål för de livsmedelsproducerande djuren, där även hälsoegenskaper ingår. Dock sker en betydande del av avelsarbetet utomlands och resultatet importeras i form av levande djur, sperma eller embryon, vilket leder till att det i vissa fall föreligger en begränsad insyn och möjlighet att påverka avelsurvalet. Genetiska defekter kan antingen vara monogena, vilket innebär att de styrs av enskilda gener, eller vara multifaktoriella, där ett stort antal gener och miljöfaktorer som skötsel och utfodring påverkar hur egenskaperna uttrycks. För monogena defekter med känd genetisk bakgrund kan ofta genetiska tester användas för att undvika att drabbade avkommor föds. Därmed behöver inte bärare av ett defektanlag exkluderas från avel vilket skulle kunna minska den genetiska variationen i populationen. För multifaktoriella egenskaper krävs istället registrering av relevanta fenotyper och skattning av avelsvärden, för vilket genomisk information används i ökande grad. Den ökande mängden genomisk information bidrar också till att kunskapen om genetiska defekter utvecklas snabbt och antalet kända defekter ökar kontinuerligt. En konsekvens av den snabba utvecklingen inom husdjursgenetiken är att de nuvarande defektlistorna i föreskrifterna inte är helt ändamålsenliga, även om många av de listade defekterna fortfarande är relevanta och bruket av listor i viss mån kan ge tydlighet gentemot djurhållare. Dagens listor innehåller dock vissa felaktigheter, otydliga formuleringar, och en blandning av olika typer av egenskaper med mer eller mindre kända nedärvningsmönster. Samtidigt saknas ett stort antal idag kända och vetenskapligt belagda genetiska defekter, och nya uppdaterade listor skulle även de riskera att snabbt bli inaktuella. I den mån defektlistor används för att stötta avelsarbetet bör dessa därför inte ingå i föreskrifterna, utan endast utgöra kunskapsbas/referensmaterial och ses som exempel snarare än som en uttömmande förteckning, dvs. en lista som inte är styrande och som lätt kan uppdateras. En ytterligare komplicerande faktor är att möjligheterna att identifiera och hantera genetiska defekter skiljer sig avsevärt mellan djurslag och raser. För kommersiella populationer av nötkreatur, gris och fjäderfä används genomisk information i stor omfattning, ofta inom internationella avelssamarbeten eller - företag. För hästar och mindre populationer såsom lantraser av nötkreatur, får och getter är resurserna mer begränsade och rapporteringssystemen mindre enhetliga. Yttrandet pekar på behov av förbättrad rapportering, kunskap och samordning, särskilt inom hästaveln. En annan viktig aspekt att ta hänsyn till är att en fenotypiskt liknande genetisk defekt kan ha olika genetisk orsak i olika raser inom samma djurslag. Därför behövs ytterligare validering av befintliga genetiska tester när de ska introduceras i nya populationer. Friska och välmående djur bidrar generellt till en bättre arbetsmiljö och ekonomi, vilket innebär att avelsåtgärder för att stärka djurhälsa och djurvälfärd också gynnar djurhållare och de som arbetar med djuren. Samtidigt kan ökade krav på rapportering, provtagning och genetiska analyser medföra ökade kostnader och arbetsinsatser. De potentiella ekonomiska konsekvenserna varierar kraftigt mellan djurslag, raser och produktionsformer. För små populationer och ideellt drivna avelsprogram kan ökade krav innebära särskilda utmaningar om de inte kombineras med ekonomiskt stöd. Sammantaget blir slutsatsen att ett regelverk baserat på övergripande principer och hanteringssätt är mer ändamålsenligt än detaljerade listor över genetiska defekter. Avelsbeslut bör bygga på aktuell kunskap, tillgänglig teknik och hänsyn till djurslagens och populationernas olika förutsättningar. Rätt utformad och tillämpad, kan avel vara ett kraftfullt verktyg för att långsiktigt förbättra djurvälfärden, medan bristande anpassning till kunskapsläget riskerar att leda till ineffektiva åtgärder.

Objective: This study aimed to investigate the short-term effect of ovariohysterectomy on urine levels of serotonin and its relation to levels of cortisol, testosterone and progesterone in female dogs. Seven bitches were studied before surgical ovariohysterectomy and then once a week during 4 weeks. Spontaneously voided urine samples were collected and concentration ratios of hormone/creatinine in urine were analysed.Results: The bitches had significantly lower levels of cortisol, testosterone, and progesterone 1 week after ovariohysterectomy compared with before and the levels stayed low throughout the study (P ≤ 0.05). Interestingly, serotonin levels tended to increase 4 weeks after surgery (P = 0.08). A positive correlation between cortisol and progesterone was found before and after surgery. After surgery, serotonin was positively correlated with cortisol and progesterone (P ≤ 0.05).

The aim of the study was to examine how early permanent separation, separation during the day only, or full-time access to the mother goat affected goat kids during social isolation with a sudden sound of a dog bark at two weeks and two months, and a novel arena test with a novel object at two months. Kids permanently separated reduced their vocalization earlier and had a higher heart rate before and after dog bark during isolation at two weeks, no effect was found on the daytime separated kids. Daytime separated kids bleated more at two weeks and decreased heart rate after dog barking at two months. Daytime separated kids showed the strongest fear reaction in the arena test, no effect was found on the permanently separated kids. Kids separated early vocalized more before novel object and showed more explorative behavior afterwards. Our study shows different responses in goat kids separated early permanent, daytime separated, or kept full-time with mother, which demonstrates the importance of if and how the mother is present, and the impact of using a wide variety of physiological and behavioral measures when evaluating stress in animal welfare research.

Heart rate and plasma cortisol concentration are often used in evaluation of physiological reactions to stress and fear, but arterial blood pressure is rarely measured in farm animals. Goats are prey animals and can be expected to react strongly to a predator, especially when they have kids. We hypothesized that exposure to a dog elicits a flight response during pregnancy and a fight response when goats have kids to defend. Arterial blood pressure and heart rate should increase in both these cases, due to a synchronized discharge of the sympathetic nervous system.