Elina Åsbjer

Detta yttrande behandlar djurskydds- och djurvälfärdsaspekter vid avel av livsmedelsproducerande djur och häst. Uppdraget från Jordbruksverket avser en genomgång av gällande bilaga till Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2019:31) om avelsarbete, saknr L 115. För att ge en bakgrund till detta ges exempel på hur snabbt ny kunskap om genetiska defekter utvecklas samt hur avel även för multifaktoriella egenskaper kan påverka djurvälfärden. Avelsarbete kan ge långsiktiga och ackumulerade effekter på djurens egenskaper. Bredare avelsmål som inte enbart inkluderar produktions- och prestationsegenskaper, utan även inkluderar hälsa, funktionella egenskaper och beteende kan bidra till förbättrad djurvälfärd över tid. Dessutom kan ett ensidigt fokus på produktion eller prestation i vissa fall leda till ökad risk för sjukdom, funktionsnedsättningar och lidande. Detta är främst en risk då ogynnsamma genetiska samband finns mellan olika egenskaper. I de nordiska länderna finns en lång tradition av att använda breda avelsmål för de livsmedelsproducerande djuren, där även hälsoegenskaper ingår. Dock sker en betydande del av avelsarbetet utomlands och resultatet importeras i form av levande djur, sperma eller embryon, vilket leder till att det i vissa fall föreligger en begränsad insyn och möjlighet att påverka avelsurvalet. Genetiska defekter kan antingen vara monogena, vilket innebär att de styrs av enskilda gener, eller vara multifaktoriella, där ett stort antal gener och miljöfaktorer som skötsel och utfodring påverkar hur egenskaperna uttrycks. För monogena defekter med känd genetisk bakgrund kan ofta genetiska tester användas för att undvika att drabbade avkommor föds. Därmed behöver inte bärare av ett defektanlag exkluderas från avel vilket skulle kunna minska den genetiska variationen i populationen. För multifaktoriella egenskaper krävs istället registrering av relevanta fenotyper och skattning av avelsvärden, för vilket genomisk information används i ökande grad. Den ökande mängden genomisk information bidrar också till att kunskapen om genetiska defekter utvecklas snabbt och antalet kända defekter ökar kontinuerligt. En konsekvens av den snabba utvecklingen inom husdjursgenetiken är att de nuvarande defektlistorna i föreskrifterna inte är helt ändamålsenliga, även om många av de listade defekterna fortfarande är relevanta och bruket av listor i viss mån kan ge tydlighet gentemot djurhållare. Dagens listor innehåller dock vissa felaktigheter, otydliga formuleringar, och en blandning av olika typer av egenskaper med mer eller mindre kända nedärvningsmönster. Samtidigt saknas ett stort antal idag kända och vetenskapligt belagda genetiska defekter, och nya uppdaterade listor skulle även de riskera att snabbt bli inaktuella. I den mån defektlistor används för att stötta avelsarbetet bör dessa därför inte ingå i föreskrifterna, utan endast utgöra kunskapsbas/referensmaterial och ses som exempel snarare än som en uttömmande förteckning, dvs. en lista som inte är styrande och som lätt kan uppdateras. En ytterligare komplicerande faktor är att möjligheterna att identifiera och hantera genetiska defekter skiljer sig avsevärt mellan djurslag och raser. För kommersiella populationer av nötkreatur, gris och fjäderfä används genomisk information i stor omfattning, ofta inom internationella avelssamarbeten eller - företag. För hästar och mindre populationer såsom lantraser av nötkreatur, får och getter är resurserna mer begränsade och rapporteringssystemen mindre enhetliga. Yttrandet pekar på behov av förbättrad rapportering, kunskap och samordning, särskilt inom hästaveln. En annan viktig aspekt att ta hänsyn till är att en fenotypiskt liknande genetisk defekt kan ha olika genetisk orsak i olika raser inom samma djurslag. Därför behövs ytterligare validering av befintliga genetiska tester när de ska introduceras i nya populationer. Friska och välmående djur bidrar generellt till en bättre arbetsmiljö och ekonomi, vilket innebär att avelsåtgärder för att stärka djurhälsa och djurvälfärd också gynnar djurhållare och de som arbetar med djuren. Samtidigt kan ökade krav på rapportering, provtagning och genetiska analyser medföra ökade kostnader och arbetsinsatser. De potentiella ekonomiska konsekvenserna varierar kraftigt mellan djurslag, raser och produktionsformer. För små populationer och ideellt drivna avelsprogram kan ökade krav innebära särskilda utmaningar om de inte kombineras med ekonomiskt stöd. Sammantaget blir slutsatsen att ett regelverk baserat på övergripande principer och hanteringssätt är mer ändamålsenligt än detaljerade listor över genetiska defekter. Avelsbeslut bör bygga på aktuell kunskap, tillgänglig teknik och hänsyn till djurslagens och populationernas olika förutsättningar. Rätt utformad och tillämpad, kan avel vara ett kraftfullt verktyg för att långsiktigt förbättra djurvälfärden, medan bristande anpassning till kunskapsläget riskerar att leda till ineffektiva åtgärder.

The use of fireworks is debated from an animal welfare perspective. However, a comprehensive overview of how fireworks affect the welfare of different animal species and how fireworks legislation influences animal protection is lacking. The Swedish Centre for Animal Welfare (SCAW), Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), was therefore commissioned by the Swedish Association for the Protection of Animals (Svenska Djurskyddsföreningen) to review the current scientific literature and legislation in this area. More specifically, this report aims to compile the literature and scientific knowledge regarding the effects of fireworks on the welfare of various animal species; map the legislation on fireworks in Sweden, in selected EU member states, and at EU level; identify potential knowledge gaps and further research; and propose recommendations on the use of fireworks, considering animal welfare and legislation.

The role of non-human animals in the food system is more fiercely contested now than ever before. Deep chasms exist between different actors’ visions of the future and their acceptance of the present. What some view as moral outrages, others see as valued traditions, wellsprings of pride and identity, honed crafts, sources of indispensable nutrients, and so much more; intersections with other issues (environmental harms, rural economies, development and poverty) add still further tension. It is a difficult knot to untangle. Reflecting and contributing to these radical differences in positions, stakeholders in these debates work within varied frameworks. For philosophers of animal ethics, these are fundamentally moral questions that must be answered by direct engagement with our value systems. For animal welfare scientists, we can move forward by deepening our empirically-based understanding of other animals’ lives. For farmers, fishers, and others practically engaged in producing animal foods, too little attention is paid to the moral authority gained from daily working alongside other animals and understanding intuitively what is and is not good practice. In this explainer, we explore the paradigms and arguments surrounding animal ethics and animal welfare. We investigate how and why different disciplines frame the debate differently, the range of positions, and whether any areas of agreement might signal pathways to progress.

Background: Exaggerated brachycephalic features have been highlighted over the last decade by their profound effect on the health and welfare of the affected dogs. The term brachycephalic obstructive airway syndrome (BOAS) was launched in the early 2000s and has received worldwide attention and awareness. At the same time, the popularity of brachycephalic dogs increased. This study aimed to reveal the awareness and experiences of health issues related to the physical appearance of brachycephalic breeds and compare perceptions and opinions on how to counteract these issues by various stakeholders (dog owners, veterinarians, dog breeders, and show judges) by performing an online survey. Results: Altogether, 1602 owners, 1551 breeders, 118 show judges, and 557 veterinarians participated. Awareness and experiences of conformation-related health issues were common among all stakeholder groups. Most participants agreed fully or partly that health issues related to conformity threaten the health of brachycephalic breeds; that the measures taken so far are positive; and that guidelines on the appearance of a dog should be based on knowledge regarding health issues related to physical appearance. A disagreement was noted on further measures to be taken and the importance of adhering to a breed standard. Conclusions: All stakeholders were aware of health issues related to the appearance of brachycephalic dogs, but had variable personal experiences of these issues. Most participants agreed fully or partly that health issues related to conformity threaten the health of brachycephalic breeds, and that attention to these issues and measures taken so far are positive. However, there is a disagreement on further actions to be taken and the importance of adhering to a breed standard. These findings could be used to understand and bridge the gap in opinions between stakeholders and to refine methods to influence the health of dogs with exaggerated brachycephalic features.