Kjell Leonardsson

Sedan 2021 har Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) haft i uppdrag att årligen leverera skattningar av älgstammens täthet inom svenska älgförvaltningsområden. Från och med jaktåret 2023/24 har SLU även i uppdrag att årligen sammanfatta älgstammens utveckling och den genomförda älgförvaltningen. Efter nästan ett decennium med minskande älgtäthet har utvecklingen nu vänt och tätheterna har ökat under de senaste åren. Vid jaktstart hösten 2025 beräknades den svenska älgstammen till cirka 320 000 individer. Under jaktåret 2025/26 fälldes 62 320 älgar, motsvarande 19,5 % av den skattade stammen vid jaktstart. Efter att avskjutning och trafikdödlighet räknats bort återstod cirka 255 000 älgar. För det senaste jaktåret ingår inte predation eller annan dödlighet efter jaktstart i detta senare värde. Stammen har ökat med i genomsnitt 18,5 % på de tre senaste åren. Täthetsutvecklingen skiljde sig mellan landsdelarna. Osäkerheten i skattningarna har ökat under senare år och var högst i Götaland. Antalet rapporterade observationstimmar per 1000 hektar inom Älgobs har minskat över en längre period, även om antalet observationstimmar ökade något under 2025 jämfört med året innan. Jaktuttaget var tydligt selektivt mellan kategorier och skiljde sig mellan landsdelarna. Vuxna hondjur hade genomgående lägst andel fällda. Under Älgobsperioden var andelen fällda högst för kalv i Svealand och Götaland, medan tjur hade högst andel i Norrland. Under hela jaktåret var andelen fällda högst för kalv i samtliga landsdelar, följt av tjur och vuxna hondjur. Tillförlitliga förvaltningsbeslut är fortsatt beroende av omfattande och geografiskt representativa inventeringsunderlag. Nya metoder som drönare och viltkameror kan ge värdefull kompletterande information, men dagens utvärderingar visar inte att de kan ersätta Älgobs eller spillningsinventering som storskaliga datakällor för populationsskattningar. Sammanfattningsvis visar resultaten att den svenska älgförvaltningen har gått in i en ny fas där älgstammen på nationell nivå nu ökar, samtidigt som stora regionala och lokala skillnader kvarstår.Sedan 2021 har Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) haft i uppdrag att årligen leverera skattningar av älgstammens täthet inom svenska älgförvaltningsområden. Från och med jaktåret 2023/24 har SLU även i uppdrag att årligen sammanfatta älgstammens utveckling och den genomförda älgförvaltningen. Efter nästan ett decennium med minskande älgtäthet har utvecklingen nu vänt och tätheterna har ökat under de senaste åren. Vid jaktstart hösten 2025 beräknades den svenska älgstammen till cirka 320 000 individer. Under jaktåret 2025/26 fälldes 62 320 älgar, motsvarande 19,5 % av den skattade stammen vid jaktstart. Efter att avskjutning och trafikdödlighet räknats bort återstod cirka 255 000 älgar. För det senaste jaktåret ingår inte predation eller annan dödlighet efter jaktstart i detta senare värde. Stammen har ökat med i genomsnitt 18,5 % på de tre senaste åren. Täthetsutvecklingen skiljde sig mellan landsdelarna. Osäkerheten i skattningarna har ökat under senare år och var högst i Götaland. Antalet rapporterade observationstimmar per 1000 hektar inom Älgobs har minskat över en längre period, även om antalet observationstimmar ökade något under 2025 jämfört med året innan. Jaktuttaget var tydligt selektivt mellan kategorier och skiljde sig mellan landsdelarna. Vuxna hondjur hade genomgående lägst andel fällda. Under Älgobsperioden var andelen fällda högst för kalv i Svealand och Götaland, medan tjur hade högst andel i Norrland. Under hela jaktåret var andelen fällda högst för kalv i samtliga landsdelar, följt av tjur och vuxna hondjur. Tillförlitliga förvaltningsbeslut är fortsatt beroende av omfattande och geografiskt representativa inventeringsunderlag. Nya metoder som drönare och viltkameror kan ge värdefull kompletterande information, men dagens utvärderingar visar inte att de kan ersätta Älgobs eller spillningsinventering som storskaliga datakällor för populationsskattningar. Sammanfattningsvis visar resultaten att den svenska älgförvaltningen har gått in i en ny fas där älgstammen på nationell nivå nu ökar, samtidigt som stora regionala och lokala skillnader kvarstår.Sedan 2021 har Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) haft i uppdrag att årligen leverera skattningar av älgstammens täthet inom svenska älgförvaltningsområden. Från och med jaktåret 2023/24 har SLU även i uppdrag att årligen sammanfatta älgstammens utveckling och den genomförda älgförvaltningen. Efter nästan ett decennium med minskande älgtäthet har utvecklingen nu vänt och tätheterna har ökat under de senaste åren. Vid jaktstart hösten 2025 beräknades den svenska älgstammen till cirka 320 000 individer. Under jaktåret 2025/26 fälldes 62 320 älgar, motsvarande 19,5 % av den skattade stammen vid jaktstart. Efter att avskjutning och trafikdödlighet räknats bort återstod cirka 255 000 älgar. För det senaste jaktåret ingår inte predation eller...

Älgen är det viktigaste jaktbara viltet i Sverige och kan närmast ses som en nationalsymbol. Samtidigt står älgen för huvuddelen av betesskadorna på skog, och för majoriteten av viltolyckor med dödlig utgång i trafiken. Förvaltningen av älgstammen ställer därmed krav på ett välutvecklat förvaltningssystem, med inriktning på adaptiv samförvaltning av ekosystemtjänster och –otjänster för att finna goda avvägningar mellan olika intressen. I den föreliggande rapporten gör SLU på uppdrag av Naturvårdsverket en utvärdering av de befintliga målen inom förvaltningen, samt en konsekvensbeskrivning av vad som skulle krävas för att nå målen. Sedan 2018 finns tre fastställda, kvantitativa mål för älgstammen inom den svenska älgförvaltningen: landsdelsvisa mål för slaktvikt på älgkalv respektive för kalvproduktion mätt som antalet kalvar per hondjur, samt ett nationellt mål för andelen tjur bland vuxna älgar. Vidare finns tre skogliga mål inom samförvaltningen av älg-skog: ett tak för kvalitetsnedsättande årsskador på tall i ungskogar, ett motsvarande tak för skador på gran samt miniminivåer för stamtäthet och konkurrenskraft för RASE (rönn, asp, sälg och ek) i ungskog. SLU har utvärderat måluppfyllnaden för samtliga sex kvantitativa mål inom älgförvaltningen, undersökt vilka förvaltningsåtgärder som skulle kunna leda till ökad sannolikhet att nå målen samt gjort konsekvensanalyser i form av vad måluppfyllnad skulle kunna få för konsekvenser. Målen har utvärderats utifrån hur väl de uppfyller kriterierna att vara Specifika, Mätbara, Accepterade, Realistiska, Relevanta och Tidsatta (SMARRTa). Samtliga mål är kvantitativt definierade och därmed Specifika, samt Mätbara även om vi ger rekommendationer om hur mätbarheten skulle kunna ökas i en del fall. Det gör att målupp- fyllnaden kan utvärderas. Attityderna till målen undersöktes för jaktkortslösare och för enskilda skogsägare, och det fanns inga starka attityder mot något av målen. Vi anser därmed att själva målen är Accepterade. Samtidigt var det bara enstaka procent av jaktkortslösarna och drygt tio procent av de enskilda skogsägarna som ville ha färre älgar på sin jaktmark respektive fastighet. Det innebär att många markägare och jägare sannolikt motsätter sig kraftiga sänkningar av älgstammen, vilket är en tänkbar åtgärd för att nå skademålen. Inga av målen är uttalat Tidsatta, men hanteringen av målen innebär i praktiken att de löpande ska vara uppnådda. Därmed kvarstår bedömningarna av om de olika målen är Realistiska respektive Relevanta. Jaktkortslösarna såg i genomsnitt målen för kalvvikt och för kalvproduktion som viktiga, jämfört med övriga mål. Såväl den vetenskapliga litteraturen som praktisk erfarenhet stöder att kalvvikt och kalvproduktion är goda indikatorer på älgpopulationers status. Med dagens utveckling finns det dock ingenting som tyder på att målen för kalvvikter respektive kalvproduktion kommer att nås, varken på kort eller på lång sikt, med mindre än att vi inte bara bryter utan vänder den negativa utvecklingen för klimatet. Vår bedömning är därmed att nuvarande mål för kalvvikter respektive kalvproduktion inte kommer vara möjliga att nå. Även om målen speglar relevanta faktorer, är de inte realistiska givet den pågående klimatförändringen. Tjurandel bland vuxna är jämförelsevis enkelt att påverka genom anpassad avskjutning, och målet är uppnått eller nära att nås. Vi ser målet som Relevant och Realistiskt, men det utgör inte en ”kvalitetsindikator” på samma sätt som kalvvikter och kalvproduktion. En hög andel tjur kommer även att begränsa antalet kalvar som föds, eftersom det i absoluta tal finns färre kor för en given älgtäthet. Här behöver man finna accepterade avvägningar inom den lokala förvaltningen. Bland de skogliga målen är målet för skador på gran nära att nås, och vi ser målet som Realistiskt. Samtidigt ser vi inga starka samband mellan andel skador på gran och de andra skogliga målen, och det finns inte heller tydliga samband med hjortviltsamhällenas energibehov. Vi anser därmed inte att målet för granskador är Relevant som en indikator för ”obalans mellan fodertillgång och foderbehov”. Målen för täthet av RASE i ungskog är nära att nås, och vi ser dem som Realistiska. Samtidigt visar våra analyser av konkurrensstatus för RASE att produktionsstammarna av barrträd växer förbi RASE även i avsaknad av bete från klövvilt i det höjdintervall där mätningarna sker. Därmed anser vi inte att målet för konkurrens- kraft för RASE är Relevant, så som det mäts och tillämpas. Våra analyser tyder inte på att målet om årsskada av tall kommer att kunna nås, med mindre än att stammarna av älg och annat hjortvilt skjuts ned mycket kraftigt. Attityderna till...

SLU har haft i uppdrag att leverera skattningar av älgstammens täthet till länsstyrelserna och till älgförvaltningsgrupperna sedan 2021; från och med jaktåret 2023/24 har SLU även i uppdrag att årligen sammanfatta den genomförda älgförvaltningen i siffror. Sedan den nya älgförvaltningen infördes jaktåret 2012/13 har älgstammen först minskat under tio år, men utvecklingen har nu vänt och älgstammen ökar återigen. Älgstammen uppgick till cirka 300 000 individer vid jaktstart hösten 2024. Knappt 57 000 individer fälldes, och jakten reducerade därmed stammen till cirka 240 000 älgar vid jaktsäsongens slut. Till detta kommer predation och annan dödlighet som inträffat efter att jakten inleddes. Trendbrottet förefaller vara en effekt av att jägarna reducerat de två senaste årens avskjutning kraftigt jämfört med tidigare. Allt tyder nu på att jägarna har ändrat sina jaktbeteenden. Avskjutningen har minskat, samtidigt som antalet rapporterade observationstimmar minskar. Detta antyder att jägarna tillbringar mindre tid med att jaga älg. Samtidigt minskar både andelen av stammen som skjuts under jaktsäsongen och andelen älgar som skjuts av dem som faktiskt ses under de inledande 30 dagarna av jakten. Jägarna väljer därmed aktivt att inte skjuta lika många av de älgar de ser, och den mest sannolika förklaringen till mönstren är att jägarna nu aktivt försöker vända nedgången i älgstammen som fanns under den inledande fasen efter att den nya älgförvaltningen infördes. Det illustreras även av att de tydligaste förändringarna finns för andelen vuxna hondjur som fälls, eftersom de vuxna hondjuren är viktigast för populationstillväxten. Oavsett vad man tycker om populationsmålen är minskade jaktinsatser problematiskt ur ett viltövervakningsperspektiv, då det sannolikt krävs fler observationstimmar insamlade vid jakt för att mäta tätheten med en viss osäkerhet vid låga tätheter jämfört med höga. Vidare finns det en risk att skattningar av tätheten huvudsakligen kommer baseras på data från jämförelsevis älgtäta områden, om jägarna avstår från att jaga på de mer älgglesa markerna. SLU utvärderar för närvarande vilka effekter de ändrade jaktbeteendena har på inventeringsunderlagen för skattningarna.